Söndagsbilden

Och en Söndagsbild blev flera. Det är liksom svårt att sluta när man väl börjat titta på de här skönheterna genom linsen. Ranunkeln. Kan nog utan vidare utses till årets inredningsblomma. Man har ju inte svårt att förstå varför. Och i helgen har vi fyllt varje ledigt utrymme med färska blommor. Ingen speciell anledning egentligen. Men en Ekeby blir aldrig så vacker som med färgsprakande blommor.

Trevlig Söndag!

Mer inspiration hittar du hos Fabriken.

Tänd på Ekeby

Och så har vi den sista i dagens trio i ljusstakar. Två små taggiga stakar från Ekeby. Visst ser nästan ut som två upp och nervända granar. Kanske ett tecken att man borde lämna julen bakom sig nu. Att det är dags att vädra vårluft. Jag minns inte längre var jag hittade dem men jag betalade 5 kronor styck. Ganska perfekt pris för mig faktiskt.

Ljusstakarna är omärkta. Men när vi besökte Grödinge Antik i somras hittade jag dem faktiskt där. Och jag är ganska säker på att de kan sin Ekeby. Dessutom så är ju stilen ganska typisk för just Ekeby. Lite så där mjukt flammig glasyr. Och den där rinninga accentfärgen. Jag tycker nog att de här får flytta in när de murrigare stakarna flyttar ut.

Ljusstaken

Jag tittade igenom ännu mer bilder. Det är som en del i den här rens-perioden jag hamnar i efter nyår. Jag vill liksom få ordning och reda på det nya året. Ta till vara, strukturera upp och rensa ut. Detta drabbar också bildmappen på min dator. Och där hittade jag lite smått och gott som jag glömt visa. Så jag tänkte att vi tar en liten tema-dag idag. För vad passar bättre än att ha tema Ljusstakar nu när det är så mörkt om kvällarna.

Först ut är den här finfina ljusstaken som jag fick av min moster i 30-års present. Hon är en mästare på att hitta de där söta högst personliga presenterna. Och den här ljusstaken är ju inget undantag. Hon vet att jag gillar Ekeby.

Torsdagstema: Krispigt vitt

Då kör vi igen. Fabriken är igång efter julledigheten och temat för dagen är Krispigt vitt. Vi har i ärlighetens namn inte så mycket vitt här hemma. Förutom väggarna då. Men jag kände ändå att jag hade ganska mycket pepp. Men Formex-besök, träff med mammagrupp och läkarbesök gjorde att antalet timmar med dugligt ljus att fota i inte riktigt räckte till. Så det blir en liten minivariant för min del. Som en mjukstart på den här härliga Fabriken-våren.

Tanken med min tolkning av temat är att visa ett smakprov på vita fynd. Vad fint man kan hitta på loppis liksom. Alla saker på bild kommer alltså från loppis eller handlare och inget är nyproducerat. Bara det är ju fint i sig.

Bordet är formgivet av Hans Agne Jacobson och det fick jag i julklapp av A förra året. Den prickiga vasen är tysk och den vita krukan från Rörstrand, båda fynade på loppis. Sixtens rådjur kommer från Gefle och 5m spets är loppisfynd.

Vas med relief kommer troligen från Ekeby och den vita vasen ovanpå är signerad Nittsjö. Sixtens elefant härstammar från Gefle. Blomkrukan heter om jag inte missminner mig Gunilla och kommer från Upsala Ekeby och är fyndad på loppis. Lilla glasburken tillhör serien Sill i Kvadrat och är formgiven av Signe Persson Melin för Kosta och är precis som alfapetbokstäverna fyndade på loppis.

Månadsdjur

Sixten får ett djur av sin farmor varje ny månad han fyller. Alltså inte ett levande djur. Som ni förstår. Utan ett sådant lite mer lättskött. Fast lika fina så klart. Jag har ju visat upp ett av dem. Eller är det två. Men nu tänkte jag att jag skulle visa dem i kronologisk ordning.

Månad ett var ett ganska stort paket. Och där låg underbaraste, underbaraste Bulldogen av Lisa Larsson. Formen är verkligen helt galet fin. Att den är rund och har de där grymma öronen. Den påminner för övrigt om hur jag såg ut i fejan sista veckan som gravid.

Månad två var verkligen så passande till en liten bebis. En bebis-elefant från Ekby i den där magiska glasyren. Han är så söt att man bara vill äta upp han. Ungefär så som man kan känna när man ser Sixten.

Den tredje månaden fann vi ännu en Lisa Larsson från Gustavsberg i paketet. Den lilla sköldpaddan med fantastiskt mönster på skalet. Så söt och uppnosig. Det fina med den här är att farmor fick den här i present av sin arbetsgivare i Ö-vik på den tiden det begav sig och hon jobbade som tandsköterska i det vackraste huset.

Och senast då. Så kom den här lilla hunden av Tore borg. Den hittade hon när vi strosade runt på Megaloppisen i Solna. Och visst ser han ut som hunden i den där reklamen. Han som skyddar en mycket mindre hund från regnet. Och nu har vi en liten hundsamling i stringhyllan.

Inför månad fem som kryper närmare fortare än man hinner säga gullunge finns ännu ett litet paket på vänt. Och vi väntar med spänning.

Randiga rader

Så fick jag äntligen göra ett sådant där krukfynd igen. Halleluja. Ett sådant som gör att det killar i tårna. Att man blir så glad i hela kroppen över att ingen annan sett den. Kollat märkningen. Och förstått. Att det är ganska fint att betala 10 kronor för en riktig retro-kruka från Ekeby. Som dessutom har så helfräsiga färger. Jag är så himla nöjd. Och det gjorde faktiskt nästan min dag då när vi var på loppistur i Dalarna.

Vasen

När vi besökte den där loppis hemmavid som jag hört så mycket om men aldrig lyckats ta mig till slank den här vasen för 30 kronor ner i korgen. Lite oväntat med tanke på den blå glasyren. Inte vad jag normalt faller för. Men jag tyckte mig kunna utläsa en Ekeby-stämpel under till. Och jag har ju en ungefär lika fast med grön/vit glasyr från Ekeby så jag tänkte det kunde vara fräckt att ha två (?). Ja. Eller något.

Nu ville det sig inte bättre än att jag själv lyckades nagga den uppe på kanten. Bara en liten. Men ack så irriterande. Och när jag ställer de två lika bredvid varandra ser man ganska snabbt att både henklarna och foten skiljer sig åt. Förutom en smalare midja det vill säga. Men jag tycker ändå att man kan se att de är släkt.

Fat

Jag har en liten svaghet för udda fat på loppis. Alltså kaffefat, tefat och assietter. Jag vet inte vad det beror på men dekorerna ser nästan alltid så snygga ut på fat. och de är grymt praktiska att ha under blomkrukor om man inte lyckas få fatt på de som egentligen hör till. Och de här två är perfekt exempel på hur oemotståndligt det kan bli. Kaffefatet är av dekoren Salix och det köpte jag på en ny second-hand butik i Hudiksvall för 10 kronor. Den gröna assietten från Ekeby får mitt hjärta att slå extra slag. Den perfekta grönfärgen liksom. Alla bör ha ett. Och för 15 kronor på Erikshjälpen var det möjligt för mig. Kan jag bara hitta Salix-koppen för en guldtia också så är den optimala enmannadukningen ett faktum.