Ek-kopparna på köpet

Jag nämnde ju att jag fick några kaffekoppar med fat på köpet när jag fyndade den tyska golvvasen. Det var förstås inte vilka koppar som helst. Då hade det ju inte varit någon bra affär för mig. Nej. Jag hade spanat in de här fyra kopparna i serien Ek från Gefle. Vi har ju Ek som ett av våra vardagsporslin hemma. Alltså tallrikarna. Några koppar har jag inte sedan innan. Det är ju en ganska anonym men vanlig dekor som brukar dyka upp här och där. Jag köpte mina första tallrikar på loppis för kanske 15 år sedan. De tallrikarna som jag tror är någon slags dekorprover eftersom de har olika färger på kanten och har ett namn som märkning på baksidan. Sedan dess har jag samlat på mig allt eftersom och jag har både djupa och flata tallrikar. Och nu även koppar alltså.

Fördelen för mig är ju att Ek-dekoren är brun och gul. Många skyr just de färgerna som pesten. Dessutom är ju inte själva dekoren så festlig som många av de populäraste just nu. Då slipper jag också betala de där tokiga priserna. Och ändå får man sjukt fina koppar i en fantastisk kvalitet. Dessutom är den här modellen riktigt god att dricka ur. Ganska öppen och tunn i porslinet. Faktiskt samma modell som Hyacint-kopparna jag fyndade för någon månad sedan. Nu råkar det sig också så att jag fått tag på femton Ek-delar till den här sommaren. Några som påfyllnad och några helt nya. Men dom tar vi en titt på en annan gång.

Loppistan möter Benny Movarp

Det finns samlare. Såna som letar delar till en servis med barndomsminnen eller en serie vaser för att färgen liksom är den rätta. Sen finns det samlare som Benny Movarp. Som är informationstörstande och vetgiriga. Som vill kunna allt om tillverkare, formgivare och sammanhang. Som helt magiskt memorerar dekorer, glasyrer och modellstorlekar. Som ett referensverk i egen hög person. Och mer än en gång har jag förundrats av loppisfynden och samlingarna han visar upp på sin blogg. Det är ingen tvekan om att man blir nyfiken på denna samlarmaskin. Jag fick en guidad tur i huset i Falun. Här är Loppistans möte med Benny Movarp.

Namn: Benny Movarp
Ålder: 43 år
Bor: i Falun
Familj: Fru och två barn
Bästa fyndställe: inget specifikt, en hög frekvens på besöken är bästa metoden.
Benny rekommenderar:
Blogg: Porslinsbloggen
Instagram: herrmovarp

Att bli bjuden på kaffe hemma hos Herr Movarp gör ingen besviken. Koppar och fat i serien Astra tillhör nämligen vardagsservisen.

 

Allting började egentligen med en lånad del ur servisen Vinga. Den gick i tusen delar och Benny bestämde sig för att hitta en ersättare. Och så började jakten. Till sin egen förvåning fäste Benny sig själv vid dekoren och när han väl hittade en ersättare var han redan fast.
– Jag hittade samma dekor fast en annan färg men bestämde mig direkt för att den var alldeles för snygg för att ges bort. Jag var helt enkelt tvungen att hitta en del till, berättar Benny.

Idag är vi många som nyfiket följer Bennys fyndande på hans blogg. Vi är faktiskt runt 30000 retrointresserade besökare varje månad som troget och förmodligen aningens avundsjukt ser honom rada upp fynd efter fynd. Förundras över att han alltid kan namnge serier eller gissa formgivare. Och förstås över mängden fynd.
– Jag har bra koll på alla loppisar här i området. På så sätt kan jag lägga upp rundan jag brukar ta och vara först i kön. Oftast tar jag väl något loppisbesök mitt i veckan på lunchen eller efter jobbet och sen blir det ett besök på helgen innan alla familjeaktiviteter kommer igång. En fyra loppisbesök i veckan blir det nog, säger Benny.


Det finns fynd i alla gömmor och vrår. Men det allra mest förvarar han i skåp och lådor i ett par rum på bottenvåningen i det stora huset. 

 

Hans loppisbudget ligger på mindre än 1000 kronor i månaden. Smått otroligt att tro när man ser vad han fyndar. Oftast köper han bara det han själv gillar och kan tänka sig att samla på. Men han fyndar också för försäljning om han hittar något till rätt pris.
– Till viss del så finansierar jag ju mina fynd genom att sälja saker vidare. Hittar jag något för 10 kronor som jag vet är värt 500 kronor så slår jag till. Men om förtjänsten är för liten låter jag ändå fyndet stå kvar om det inte faller mig i smaken. Några gånger om år säljer jag sedan vidare på tradera eller på någon lokal loppis. Och ofta så köper jag också till andra samlare jag har kontakt med så att vi kan byta eller köpa av varandra, berättar Benny.

Bennys hyllor dignar med lekfull och färgsprakande formgivning.

 

Idag har fyndandet vuxit till ett samlande. Framförallt av porslin och keramik av svenska tillverkare och formgivare. Favoritserviserna heter Furuvik, Astra och Bimbo. Men det tronar även en avundsvärd samling Zebra-koppar i hyllan i köket. Det mesta är fyndat på loppis eftersom det är svårt att hitta delar till bra pris på auktionshus och auktionssajter där alla generellt är väl upplysta. Och för Benny handlar det inte framförallt om att slutföra en viss samling till varje pris.
– Det viktigaste är inte att en samling ska bli komplett. Jag samlar på saker jag gillar och blir glad när jag hittar fler delar i en serie. Men det gör inget om det tar tid att hitta nästa del, säger Benny.

Framförallt är det design från 50- och 60-talen som intresserar Benny. Det är något med de geometriska och rena formerna.
– Många formgivare har arbetat för flera fabriker och i olika material. Men ändå kan man se deras individuella stil som en röd tråd. Så när jag hittat en formgivare vars alster jag gillar så är det nästan alltid så att jag tilltalas det mesta av deras verk. Man kanske kan säga att jag snarare samlar på formgivare än vissa givna serier, menar Benny.

Benny har en imponerande samling referenslitteratur. Även här består det mesta av böcker och tidningar som är fyndade på loppis.

 

Hur lär man sig då att hitta de bästa fynden? Att veta vad som är vad och hur det ser ut? För Benny handlar det om mycket om att läsa sig till kunskapen. Lite som att forska om sina fynd. Det referensmaterial han oftast avänder sig av är gamla nummer av tidningen Form som publicerades av Svenska Slöjdföreningen. Självklart är också de funna på loppis till fyndpris. Vad annat hade man kunde vänta sig liksom.
– Jag hittade ett nummer av tidningen på antikvariat och frågade mannen som sålde om han inte hade fler. Och visst hade han det. I princip alla nummer från 50-talet plockade han fram. Nu har jag en nästan komplett samling av alla tidningar från 50-60-talen, berättar Benny.

Det är framförallt annonser och artiklar om produktlanseringar som Benny är intresserad av. På så sätt kan serienamn, antal delar och produktionsår fastställas. Men har man riktig tur får man också tag på en priskurant direkt från den tillverkande fabriken.
– Jag har ett par kuranter. Men de blir ofta väldigt dyra och man ska ha tur om man råkar på dem på loppis eller så. Men det är ju en säker informationskälla även om det naturligtvis kan ha gjorts tillägg i serierna senare, säger Benny.
Men det finns så klart en hel del bra ställen på nätet som också erbjuder massor av information. Det gäller bara att veta var man ska leta. Hos Grödinge Antik kan man till exempel snabbt kolla upp märkningar på konstgods från bland annat Ekeby. Då kan man eventuellt få koll på tillverkningsår och formgivare. Men Benny rekommendera också att titta i Designarkivet där man får tillgång till en omfattande databas med ritningar, skisser och referensmaterial i original.

 Som den samlare han är har Benny även referensmaterialet åtkomligt via mobilen så att han snabbt och enkelt kan komma åt det.

 

Benny verkar onekligen lagra ny kunskap i parti och minut. Och det handlar inte bara lättsmällt information som serienamn eller så. Det är kunskap på detaljnivå. Former på glasvaser, diameter på kaffekoppar eller fotfattning på en blomkruka.
– I det här fallet är kunskap makt och ju mer man vet desto lättare är det så klart att fynda. Jag försöker vara bjussig med information på bloggen. Men det är klart att om jag hittar något väldigt speciellt jag är ute efter som jag förstår att inte så många har kunskap kring så försöker jag ju hitta den delen billigt först, säger Benny.

Att leta fynd är förvisso en stor del i Bennys samlande men det är ändå jakten på mer information som är drivkraften. Han är med i flera föreningar och intressegrupper med porslin, keramik och glas som den gemensamma nämnaren. Där är informationsutbytet högt. För ska man samla vill man ju veta vad som finns.
– Jag har till exempel varit med ganska länge i Geflekeramikens Vänner. Vi träffas med jämna mellanrum för årsmöten eller föreläsningar av formgivare. Ibland gör vi studiebesök eller går på utställningar. Vi får kunskap och möter personer som man annars aldrig skulle ha möjlighet att träffa. Och i och med att många av formgivarna från 50- & 60-talen börjar bli äldre skulle kanske den här förstahandsinformationen annars gå förlorad, säger Benny.

Bennys samling kaffe- och tekoppar från Gefle. 

 

Och att Benny gillar Gefleporslin är ju ingen hemlighet. En av hans större samlingar är den med te-och kaffekoppar från Gefle. Det är framförallt koppar av modellerna E, EA och AU som trängs på hyllkanten. Och nyligen delade han med sig av sina skatter i den mycket uppskattade tidningen Hus & Hem Retro.
– Vi visade upp 110 dekorer i tidningen men jag har väl cirka 200 dekorer allt som allt. Mitt mål är att ha en av varje färg fast det börjar bli lite trångt i hyllorna nu. Om jag hittar en kopp som är naggad men i rätt färg till ett bra pris köper jag den oftast ändå och spar den tills jag hittat en likadan som är helt felfri, berättar Benny.

  Benny samlar också på konstgods från bland annat Ekeby. Bland favoriterna hittas samlingar av Trio, Kokos och Pil.

 

Man återfinner också en hel del konstgods i Bennys gömmor. Alltså främst vaser och fat i fantastiska dekorer. Här är det föremål från Ekeby som dominerar och kända formgivare som Anna-Lisa Thomson, Hjördis Oldfors och Mari Simmulsson. Det finns förvisso en mängd serier han gärna skulle äga men även Benny har tvingats begränsa sitt samlande.
– Det är ju omöjligt att samla på allt. Jag har blivit tvungen att  renodla samlingarna lite mer och jag har helt klart blivit kräsnare med åren. Men jag brukar tänka att samlandet också för något gott med sig. Vi räddar ett kulturarv som annars skulle gå förlorat för kommande generationer. De här föremålen berättar både något om vår historia och visar att väldesignade produkter håller genom tid, säger Benny.

 

Bennys stilskola – tre formgivare

Vad kan vara mer passande att be en samlare visa upp sina samlingar. En liten titt på de formgivare han tycker allra mest om. Benny radade upp föremål från tre välkända namn. Olika material men gjorda av en och samma hand. För träning ger färdighet när det kommer till att känna igen föremål på en på en loppishylla. Former kan plötsligt verka bekanta och vips är det du som står där med ett fynd i din hand.

En bra sak att komma ihåg när man vill fastställa formgivare och ursprung på sina loppisfynd är att skilja på dekor, glasyr och modell. Ofta tillskrivs ett föremål till en viss formgivare när det i själva verket handlar om bara en del i denna formgivningstrio. Allra vanligast är det att bruksgods, alltså bordsserviser eller te- och kaffeserviser, har en formgivare på modellen som sedan presenteras i en rad olika dekorer med andra dekordesigners. När det kommer till konstgods som gjordes i färre delar är chansen större att en och samma formgivare ligger bakom både form och dekor. Det var också vanligt att fabrikerna hade en glasyr-mästare som enbart jobbade med att ta fram glasyrer som sedan användes i flera olika serier.

Arthur Percy

Arbetade som konstnärlig ledare för Gefle och glasformgivare vid Gullaskruf glasbruk. Percy formgav även en hel del modeller av bruksporslin för Karlskrona. Hans former är ofta mjuka och lite rundade och en av de mer kända modellerna är de som används i serien Rubin. Percys glasyrer är matta och dekorerna speglar de rådande tidsidealen.

På bilderna: Teservis i modellserien BE, här med glasyren Astra, svart vas modell IZ, vit vas modell YF ur prickig serie från Gefle, blå vas modell KR, svart vas modell BE med turkos insida Indiana, blomkruka modell RW från Gefle, blomglasset Treklang från Gullaskruf, glasvaser i Indigo och Amestist från Gullaskruf, tekopp Terass modell EA från Gefle, tekopp Blå hyacint modell AU från Gefle.

 

Lillemor Mannerheim

Lillemor arbetade hos både hos Gefle och Rörstrand och under kortare perioder för Guldkroken Keramik och Hovmanstorp Glasfabrik. I slutet av karriären formgav hon djurfiguriner åt finska Arabia. Hennes formgivning är ofta organisk och mest känd är hon för serien Mangania som tillverkades på Gefle porslinsfabrik. Mannerheims dekorer är fantasifulla och naivistiska och den svarta glasyren är hennes signum, detta trots att den inte är hennes verk.

På bilderna: Svarta små vaser ur M-serien (M45, M28, M30, M29) alla från Gefle, Toreador svart vas (M 40) med röd dekor från Gefle, Lilla hjärtat (M26), Svärmande par (M25), turkos vas (M27), tallrik med dekoren Västkust, delar ur teservis, teservis Rubin modell MA och tegods modell AU med dekoren Solros, samtliga från Gefle.

Kjell Blomberg

Har formgivit bruks- och konstgods för Upsala-Ekeby, Gefle porslinsfabrik och Gabriel keramik, samt dekorer för Gefle och Karlskrona. Han har även arbetat som konstnärlig ledare för Gullaskruf. Blomberg har en stor variation på sitt skapande och hans former är ofta mjuka och lite bulliga. Hans dekorer är stilistiska och enkla och den mest kända är kanske Pigg från Gefle.

På bilden: Vaser ur Conga-serien från Gefle, klotheppar från Gullaskrufs 70-talsproduktion, grön cocktailkaraff och blomkula från Gullaskruf, Svea-krukor i tre storlekar med Blombergs dekor KÅBE, fat med röd dekor ur serien Prisma, glasvaser Ametist och turkos i modellerna KB 55/44 från Gullaskruf, röd vas Turbin från Ekeby, gröna vaser KB 59/44 och KB 59/43 från Gullaskruf.

Engelskt kaffe

Det blir ingen finfredagsbild idag. Av den enkla anledning att jag inte kommit ur sovisarna ännu. Det är en långdragen morgon med andra ord. Med mycket kaffe och mjuka bäbiskinder. Och vad passar då bättre än att titta lite på två kaffekoppar jag köpte för inte så länge sen. De låg på ett sådant här bord där man får plocka ihop en hel kasse för 20 kronor. Nu hittade jag inte så mycket på det bordet i övrigt. Men man kan väl säga att jag betalade 5 kronor styck kanske. Och jag tycker ändå att de är ett lite oväntat inköp från min sida. Kopparna är nämligen engelska. Brukar vanligtvis inte falla mig i smaken. Men de är ganska stora och mönstret känns så där helt retro-rätt. Påminner lite om en dekor som jag tycker mig sett från Karlskrona. Men kan bara inte komma på vilken.

Hur som helst. Kopp koppikopp kopp på er.
Och ha nu en riktigt skön Fredag.

Hej, hej

Vad man kan få för 200 pix

Så här innan loppissäsongen gungar igång på allvar tänkte jag att det kunde vara skoj att ta en titt på det ekonomiska läget där ute. På loppisarna alltså. Vi gjorde nämligen en tur i Torsdags. Stannade lite här och där vi hade vägarna förbi. Och jag blir så glad att se vad man egentligen kan skrapa ihop. Med lite tur och tajming så klart. Och 200 kronor.

En samlingsbild. Inser att jag glömt två saker. Två superfina solglasögon från Polaroid med lappen kvar för 30 kronor styck. De kommer i eget inlägg till veckan istället. Annars. Så är detta alltså vad du kan vänta dig fynda för 200 kronor eller mindre i sommar.

Sex kaffekoppar med fat i serien Hyacint från Gefle, två svarta blomfat, en liten blomkruka från Steninge, röd ljuslykta i en serie jag inte kommer ihåg namnet på, gåvagn Micki, örngott med Kalle Anka och en gedigen träpall. Och två solglasögon då.

De sex kaffekopparna med fat kostade underbara 50 kronor på Återvinningscenter i Tierp. En kopp med fat var synnerligen använd och lite naggad. Annars var skicket finnemang.

Krukan är ju lustig. Samma dekor som på Mari Simmulsons brun-vita Rondo-krukor från Upsala Ekeby. Men denna gång djupstämplad Steninge. 5 kronor på Emmaus Gryttby.

Och ljuslyktan. Kan inte komma ihåg namnet på serien men betalade mer än gärna 5 kronor på Återvinningscentrum i Tierp.

Att hitta saker för en femma

Det är ju inte så där överdrivet ofta längre. Men ibland lyckas man fynda för en femma. Den här skira kaffekoppen från Gefle till exempel. En drömkopp för sommarkaffe i skuggan. Den stod och väntade på mig på loppis i Delsbo. Det gjorde också en drömstol för femtio kronor men amningshjärnan var inte på hugget och stolen, den försvann. Men jag kan så klart lika gärna sitta i gräset med min blåa kopp och njuta. För 5 kronor kan man ju liksom kosta på sig det.

Söndagsbilden 47/2012

Idag är det så grått ute att man knappt vet om det är morgon eller kväll. Vi bakar de sista pepparkakorna, äter lax och tänder ljus. och dricker kaffe ur vackra koppar. Det livar upp vilken dag som helst. Kanske blir det kolakok idag också. Med lakrits. Det passar sig väl Söndagen innan advent.

Sommar, sol och emalj

Så var vi där igen. Vid mina sommardrömmar och nya emaljfynd. I det här fallet kan jag väl ändå skylla på att de köptes i vintrigaste vintern. Då när drömmarna om sommar och varma vindar var som intensivast. Faktiskt är den inhandlad på en liten kyrkoloppis i Säfsen för hutlösa 30 kronor. Så var det också det enda jag hittade där. Men som sagt sommaren kändes avlägsen och loppistorken hade slagit ut mitt sista motstånd.

Så här i efterhand är jag dock väldigt nöjd. Just den vitblå emaljen är nog min favorit. Och den ser ut som om den aldrig använts. Muggen är inte märkt under men så verkar det ofta vara även med Kockums emalj. Fast ursprunget spelar egentligen ingen roll. Men jag skulle gärna komplettera den med några lika fina kamrater.

Hej ELLE Interiör!

Äntligen, äntligen, äntligen! Efter veckor av pysslande och pillande är vi äntligen igång & live. Och jag är så glad att vara här! Efter tre år som blogg får Jag, en Loppista sträcka lite på benen och testa något nytt. Innehållet kommer med största sannolikhet vara detsamma. Loppisfynd, loppisfynd & fler loppisfynd. Uppblandat med lite auktion och antik kanske. Och en och annan bild från vårt hem.

Jag tänkte faktiskt inte orda så mycket om saken. Ni lär bli varse vart det barkar hän. Men jag tänkte ändå att en kort introduktion kunde vara på sin plats. Så att ni kan ana var vi kommer landa.

Kaffekoppar, Loppistan

Jag har för närvarande fyra kaffeserviser i köksskåpet. Och till det mängder av udda koppar. På den vägen är det. Och det är inget att skämmas för.

Jag har en dragning till teak. Brickor, ankor eller vaser spelar inte så stor roll. Det är känslan som räknas.

Två av mina stora laster. Färska blommor och Ekebyvaser. Gärna i kombination.

Färgat glas har också en förmåga att smita ner i min kasse. På senaste tid kanske mer än någonsin. Vi får se om det finns ett slut på den följetången.

Jag har också mer blomkrukor än man sannolikt kan behöva. Helt livsfarliga eftersom de sällan kostar många kronor och finns på var och varannan loppis.

Så. På ett ungefär.

Följ min blogg med Bloglovin

Pop

Min senaste vurm i kaffekoppsväg är serien Pop från Arabia. Jag har spanat på den länge men liksom inte slagit till. Det verkar lite förmätet att påbörja kaffeservis nummer fem. Men. Ibland kan det inte hjälpas. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag behöver helt enkelt Pop-koppar på min hylla.

Sagt och gjort. Jag log till på en auktion på Tradera. 76 kronor. En kopp och fyra fat för det brukar ju alltid dyka upp koppar utan fat som går billigt. Trodde jag i min enfald. Sedan dess har det sannerligen inte dykt upp en enda ensam kopp. Men skam den som ger sig! Det gäller bara att fortsätta hålla utkik.

Pop finns i två utföranden. Dels denna med både stora och små prickar. Och dels en med bara mindre prickar. Båda verkar heta Pop och vara formgivna av Göran Bäck. Verkar helt klart vanligast i gult men jag har också sett den i blått. Eventuellt har jag även sett den i grönt men där är jag mer osäker. Oavsett så är det sjukt snygga koppar och jag är väldigt nöjd med min nya samling.


I skåpen

Jag hänger med på dagens utmaning. Jag står här med luckorna öppna och visar ogenerat vad som finns däri. Och när man ser på det så här. Visst ser det ganska luftigt ut?
Öppna hyllan i köket. Här byter jag grejer och teman hela tiden. Nu är en sån tid. Därav lite kaos.
Jobbar mig utifrån och in. Det här är skål- och fatskåpet. Men just nu står ju det mesta på den öppna hyllan så lite tomt är det allt. Annars är det en blandad skara. Den röda tråden? Jag har så klart bara grymt snygga skålar och fat!
Glasskåpet. Grönt och klarglas. Precis som jag vill ha det. Mest Iittala, lite antikfynd och gröna loppisfynd.
Favoritskåpet. Alla kaffekoppar! Mexico, Bellis, Mårbacka, Stella och Höganäs. Och så klart udda-servisen.
Här ekar det verkligen tomt. Så här ser det faktiskt inte ut nerifrån (jag ser bara typ första hyllan). Här har vi då Mårbacka, lite blandade UE-tallrikar, färgade glastallrikar, Bellis och Höganäs.
Fler snygga köksskåp hittar du hos: