ÖVERBLICK

Prunus. Lite av min drömdekor. Sedan ett år har jag bestämt mig för att samla lite extra på den. För som loppista blir det ju annars ofta många udda. Vackert så, kan jag tycka. Men. Efter några års loppande har vissa dekorer bitit sig fast mer än andra. Och Prunus från Gustavsberg är en sådan. Till min födelsedag fick jag två nya tekoppar och en mjölkkanna. Något så vansinnigt fint.

Födelsedag, Prunus, Gustavsberg, Höst bär, Lingon, Plommon, Retro, Loppistan,

Annonser

God fortsättning

Så var julen förbi. Vi fick vår önskan uppfylld och ett par dagar innan julafton föll snön. Inte mycket. Men tillräckligt för att vi med lite minusgrader kan känna att vintern är här på riktigt. Så nu njuter vi av efterdyningarna av julen och drar djupa andetag på pulkpromenaderna. Det är underbart att sänka tempot och bara njuta av ledighet. Och igår passade jag till och med på att ta ett par bilder av några av de retroprylar som låg bland mina klappar i år. Jag får nästan nypa mig i arm för att förstå att jag fått så fina gåvor. Under året som gått har jag nämligen bestämt mig för att röja samla på tekoppar av dekoren Prunus från Gustavsberg och av skålar och kanna från Berså. Sen ska det liksom inte bli fler dekorer för mig. Det måste liksom bli så om skåpen ska räcka till.

Och vad låg inte i ett paket från svärmor. Joorå. Två koppar med fat. Och en assiett. Så himla fint att man nästan smäller av. De ska få stå på öppna hyllan i köket och bara malla sig. Så det så.

LOP_5726

LOP_5730

LOP_5727

LOP_5732

Paratiisi black

Ett annat fynd från vår Hälsingetur i måndags är den här Arabia-muggen. Jag fick den för 10 kronor eftersom jag handlade annat. Och det tycker jag minsann den är värd. Koppen tillhör serien Paratiisi black och är formgiven av Birger Kaipiainen. Serien finns även i färg och båda verkar finnas i nyproduktion. Paratiisi introducerades 1970 men såldes bara under fyra år. 1987 togs serien i produktion igen men då som Paratiisi black och den säljs alltså än idag. Fast det är nog inte så vanligt att man får den för tio pix förstås.

20140725-121317-43997809.jpg

Till Kosmos och tillbaka

Det var med denna hon vann pris. Berit Ternell. Inte för att någon berättade för henne genast. Hon var ju kvinna och det fanns gott om män från Gefle som kunde ta emot priset. Men det är ju en helt annan historia. Kosmos består ju ändå. Och jag tror att det här är en serie som kommer återuppstå. För det är något visst med hela auran kring Kosmos. De andas trygghet, stabilitet, principfasthet. Ja de är kort och gott lite helylle. Och jag kan inte låta bli att känna att när Gröna vågen tar ett stadigt grepp om oss igen inom en snar framtid. Då kommer det vara Kosmos som ska travas på kökshyllorna i torpen runt om i Sverige. Och man kan väl inte annat än säga att det låter helt rätt och riktigt. Kom bara ihåg var ni hörde det först.

Tekopp, Mugg, Kosmos, Gefle, Berit Ternell, Blå, Loppisfynd, Loppis, Retro, Vintage, Loppistan

Tekopp, Mugg, Kosmos, Gefle, Berit Ternell, Blå, Loppisfynd, Loppis, Retro, Vintage, Loppistan

Ps. min kopp hittade jag på Erikshjälpen i Söderhamn för 20 kronor. Fyndpris!

Loppistan möter Benny Movarp

Det finns samlare. Såna som letar delar till en servis med barndomsminnen eller en serie vaser för att färgen liksom är den rätta. Sen finns det samlare som Benny Movarp. Som är informationstörstande och vetgiriga. Som vill kunna allt om tillverkare, formgivare och sammanhang. Som helt magiskt memorerar dekorer, glasyrer och modellstorlekar. Som ett referensverk i egen hög person. Och mer än en gång har jag förundrats av loppisfynden och samlingarna han visar upp på sin blogg. Det är ingen tvekan om att man blir nyfiken på denna samlarmaskin. Jag fick en guidad tur i huset i Falun. Här är Loppistans möte med Benny Movarp.

Namn: Benny Movarp
Ålder: 43 år
Bor: i Falun
Familj: Fru och två barn
Bästa fyndställe: inget specifikt, en hög frekvens på besöken är bästa metoden.
Benny rekommenderar:
Blogg: Porslinsbloggen
Instagram: herrmovarp

Att bli bjuden på kaffe hemma hos Herr Movarp gör ingen besviken. Koppar och fat i serien Astra tillhör nämligen vardagsservisen.

 

Allting började egentligen med en lånad del ur servisen Vinga. Den gick i tusen delar och Benny bestämde sig för att hitta en ersättare. Och så började jakten. Till sin egen förvåning fäste Benny sig själv vid dekoren och när han väl hittade en ersättare var han redan fast.
– Jag hittade samma dekor fast en annan färg men bestämde mig direkt för att den var alldeles för snygg för att ges bort. Jag var helt enkelt tvungen att hitta en del till, berättar Benny.

Idag är vi många som nyfiket följer Bennys fyndande på hans blogg. Vi är faktiskt runt 30000 retrointresserade besökare varje månad som troget och förmodligen aningens avundsjukt ser honom rada upp fynd efter fynd. Förundras över att han alltid kan namnge serier eller gissa formgivare. Och förstås över mängden fynd.
– Jag har bra koll på alla loppisar här i området. På så sätt kan jag lägga upp rundan jag brukar ta och vara först i kön. Oftast tar jag väl något loppisbesök mitt i veckan på lunchen eller efter jobbet och sen blir det ett besök på helgen innan alla familjeaktiviteter kommer igång. En fyra loppisbesök i veckan blir det nog, säger Benny.


Det finns fynd i alla gömmor och vrår. Men det allra mest förvarar han i skåp och lådor i ett par rum på bottenvåningen i det stora huset. 

 

Hans loppisbudget ligger på mindre än 1000 kronor i månaden. Smått otroligt att tro när man ser vad han fyndar. Oftast köper han bara det han själv gillar och kan tänka sig att samla på. Men han fyndar också för försäljning om han hittar något till rätt pris.
– Till viss del så finansierar jag ju mina fynd genom att sälja saker vidare. Hittar jag något för 10 kronor som jag vet är värt 500 kronor så slår jag till. Men om förtjänsten är för liten låter jag ändå fyndet stå kvar om det inte faller mig i smaken. Några gånger om år säljer jag sedan vidare på tradera eller på någon lokal loppis. Och ofta så köper jag också till andra samlare jag har kontakt med så att vi kan byta eller köpa av varandra, berättar Benny.

Bennys hyllor dignar med lekfull och färgsprakande formgivning.

 

Idag har fyndandet vuxit till ett samlande. Framförallt av porslin och keramik av svenska tillverkare och formgivare. Favoritserviserna heter Furuvik, Astra och Bimbo. Men det tronar även en avundsvärd samling Zebra-koppar i hyllan i köket. Det mesta är fyndat på loppis eftersom det är svårt att hitta delar till bra pris på auktionshus och auktionssajter där alla generellt är väl upplysta. Och för Benny handlar det inte framförallt om att slutföra en viss samling till varje pris.
– Det viktigaste är inte att en samling ska bli komplett. Jag samlar på saker jag gillar och blir glad när jag hittar fler delar i en serie. Men det gör inget om det tar tid att hitta nästa del, säger Benny.

Framförallt är det design från 50- och 60-talen som intresserar Benny. Det är något med de geometriska och rena formerna.
– Många formgivare har arbetat för flera fabriker och i olika material. Men ändå kan man se deras individuella stil som en röd tråd. Så när jag hittat en formgivare vars alster jag gillar så är det nästan alltid så att jag tilltalas det mesta av deras verk. Man kanske kan säga att jag snarare samlar på formgivare än vissa givna serier, menar Benny.

Benny har en imponerande samling referenslitteratur. Även här består det mesta av böcker och tidningar som är fyndade på loppis.

 

Hur lär man sig då att hitta de bästa fynden? Att veta vad som är vad och hur det ser ut? För Benny handlar det om mycket om att läsa sig till kunskapen. Lite som att forska om sina fynd. Det referensmaterial han oftast avänder sig av är gamla nummer av tidningen Form som publicerades av Svenska Slöjdföreningen. Självklart är också de funna på loppis till fyndpris. Vad annat hade man kunde vänta sig liksom.
– Jag hittade ett nummer av tidningen på antikvariat och frågade mannen som sålde om han inte hade fler. Och visst hade han det. I princip alla nummer från 50-talet plockade han fram. Nu har jag en nästan komplett samling av alla tidningar från 50-60-talen, berättar Benny.

Det är framförallt annonser och artiklar om produktlanseringar som Benny är intresserad av. På så sätt kan serienamn, antal delar och produktionsår fastställas. Men har man riktig tur får man också tag på en priskurant direkt från den tillverkande fabriken.
– Jag har ett par kuranter. Men de blir ofta väldigt dyra och man ska ha tur om man råkar på dem på loppis eller så. Men det är ju en säker informationskälla även om det naturligtvis kan ha gjorts tillägg i serierna senare, säger Benny.
Men det finns så klart en hel del bra ställen på nätet som också erbjuder massor av information. Det gäller bara att veta var man ska leta. Hos Grödinge Antik kan man till exempel snabbt kolla upp märkningar på konstgods från bland annat Ekeby. Då kan man eventuellt få koll på tillverkningsår och formgivare. Men Benny rekommendera också att titta i Designarkivet där man får tillgång till en omfattande databas med ritningar, skisser och referensmaterial i original.

 Som den samlare han är har Benny även referensmaterialet åtkomligt via mobilen så att han snabbt och enkelt kan komma åt det.

 

Benny verkar onekligen lagra ny kunskap i parti och minut. Och det handlar inte bara lättsmällt information som serienamn eller så. Det är kunskap på detaljnivå. Former på glasvaser, diameter på kaffekoppar eller fotfattning på en blomkruka.
– I det här fallet är kunskap makt och ju mer man vet desto lättare är det så klart att fynda. Jag försöker vara bjussig med information på bloggen. Men det är klart att om jag hittar något väldigt speciellt jag är ute efter som jag förstår att inte så många har kunskap kring så försöker jag ju hitta den delen billigt först, säger Benny.

Att leta fynd är förvisso en stor del i Bennys samlande men det är ändå jakten på mer information som är drivkraften. Han är med i flera föreningar och intressegrupper med porslin, keramik och glas som den gemensamma nämnaren. Där är informationsutbytet högt. För ska man samla vill man ju veta vad som finns.
– Jag har till exempel varit med ganska länge i Geflekeramikens Vänner. Vi träffas med jämna mellanrum för årsmöten eller föreläsningar av formgivare. Ibland gör vi studiebesök eller går på utställningar. Vi får kunskap och möter personer som man annars aldrig skulle ha möjlighet att träffa. Och i och med att många av formgivarna från 50- & 60-talen börjar bli äldre skulle kanske den här förstahandsinformationen annars gå förlorad, säger Benny.

Bennys samling kaffe- och tekoppar från Gefle. 

 

Och att Benny gillar Gefleporslin är ju ingen hemlighet. En av hans större samlingar är den med te-och kaffekoppar från Gefle. Det är framförallt koppar av modellerna E, EA och AU som trängs på hyllkanten. Och nyligen delade han med sig av sina skatter i den mycket uppskattade tidningen Hus & Hem Retro.
– Vi visade upp 110 dekorer i tidningen men jag har väl cirka 200 dekorer allt som allt. Mitt mål är att ha en av varje färg fast det börjar bli lite trångt i hyllorna nu. Om jag hittar en kopp som är naggad men i rätt färg till ett bra pris köper jag den oftast ändå och spar den tills jag hittat en likadan som är helt felfri, berättar Benny.

  Benny samlar också på konstgods från bland annat Ekeby. Bland favoriterna hittas samlingar av Trio, Kokos och Pil.

 

Man återfinner också en hel del konstgods i Bennys gömmor. Alltså främst vaser och fat i fantastiska dekorer. Här är det föremål från Ekeby som dominerar och kända formgivare som Anna-Lisa Thomson, Hjördis Oldfors och Mari Simmulsson. Det finns förvisso en mängd serier han gärna skulle äga men även Benny har tvingats begränsa sitt samlande.
– Det är ju omöjligt att samla på allt. Jag har blivit tvungen att  renodla samlingarna lite mer och jag har helt klart blivit kräsnare med åren. Men jag brukar tänka att samlandet också för något gott med sig. Vi räddar ett kulturarv som annars skulle gå förlorat för kommande generationer. De här föremålen berättar både något om vår historia och visar att väldesignade produkter håller genom tid, säger Benny.

 

Bennys stilskola – tre formgivare

Vad kan vara mer passande att be en samlare visa upp sina samlingar. En liten titt på de formgivare han tycker allra mest om. Benny radade upp föremål från tre välkända namn. Olika material men gjorda av en och samma hand. För träning ger färdighet när det kommer till att känna igen föremål på en på en loppishylla. Former kan plötsligt verka bekanta och vips är det du som står där med ett fynd i din hand.

En bra sak att komma ihåg när man vill fastställa formgivare och ursprung på sina loppisfynd är att skilja på dekor, glasyr och modell. Ofta tillskrivs ett föremål till en viss formgivare när det i själva verket handlar om bara en del i denna formgivningstrio. Allra vanligast är det att bruksgods, alltså bordsserviser eller te- och kaffeserviser, har en formgivare på modellen som sedan presenteras i en rad olika dekorer med andra dekordesigners. När det kommer till konstgods som gjordes i färre delar är chansen större att en och samma formgivare ligger bakom både form och dekor. Det var också vanligt att fabrikerna hade en glasyr-mästare som enbart jobbade med att ta fram glasyrer som sedan användes i flera olika serier.

Arthur Percy

Arbetade som konstnärlig ledare för Gefle och glasformgivare vid Gullaskruf glasbruk. Percy formgav även en hel del modeller av bruksporslin för Karlskrona. Hans former är ofta mjuka och lite rundade och en av de mer kända modellerna är de som används i serien Rubin. Percys glasyrer är matta och dekorerna speglar de rådande tidsidealen.

På bilderna: Teservis i modellserien BE, här med glasyren Astra, svart vas modell IZ, vit vas modell YF ur prickig serie från Gefle, blå vas modell KR, svart vas modell BE med turkos insida Indiana, blomkruka modell RW från Gefle, blomglasset Treklang från Gullaskruf, glasvaser i Indigo och Amestist från Gullaskruf, tekopp Terass modell EA från Gefle, tekopp Blå hyacint modell AU från Gefle.

 

Lillemor Mannerheim

Lillemor arbetade hos både hos Gefle och Rörstrand och under kortare perioder för Guldkroken Keramik och Hovmanstorp Glasfabrik. I slutet av karriären formgav hon djurfiguriner åt finska Arabia. Hennes formgivning är ofta organisk och mest känd är hon för serien Mangania som tillverkades på Gefle porslinsfabrik. Mannerheims dekorer är fantasifulla och naivistiska och den svarta glasyren är hennes signum, detta trots att den inte är hennes verk.

På bilderna: Svarta små vaser ur M-serien (M45, M28, M30, M29) alla från Gefle, Toreador svart vas (M 40) med röd dekor från Gefle, Lilla hjärtat (M26), Svärmande par (M25), turkos vas (M27), tallrik med dekoren Västkust, delar ur teservis, teservis Rubin modell MA och tegods modell AU med dekoren Solros, samtliga från Gefle.

Kjell Blomberg

Har formgivit bruks- och konstgods för Upsala-Ekeby, Gefle porslinsfabrik och Gabriel keramik, samt dekorer för Gefle och Karlskrona. Han har även arbetat som konstnärlig ledare för Gullaskruf. Blomberg har en stor variation på sitt skapande och hans former är ofta mjuka och lite bulliga. Hans dekorer är stilistiska och enkla och den mest kända är kanske Pigg från Gefle.

På bilden: Vaser ur Conga-serien från Gefle, klotheppar från Gullaskrufs 70-talsproduktion, grön cocktailkaraff och blomkula från Gullaskruf, Svea-krukor i tre storlekar med Blombergs dekor KÅBE, fat med röd dekor ur serien Prisma, glasvaser Ametist och turkos i modellerna KB 55/44 från Gullaskruf, röd vas Turbin från Ekeby, gröna vaser KB 59/44 och KB 59/43 från Gullaskruf.

Barnsligt snyggt

Lördag och solsken. En hel helg framför oss. Och jag misstänker att många påbörjat den riktiga loppissäsongen nu. Själv har jag inte kommit igång. Men lyckades ju ändå göra en hel del roliga fynd förra veckan. Fast på de vanliga ställena då. Tänkte faktiskt passa på att  visa upp två av mina senaste fynd. Helt galet charmiga muggar i plast. De är nästan exakt lika. Bortsett från dekoren då så klart. Och jag tror man kan utgå från att de tillhör en barnservis. Den lilla pojken med ballongerna är märkt Blad, Ornamin Sweden. Det finns en flat och en djup tallrik som hör till upptäckte jag när jag Googlade. Hönan är däremot märkt med stämpel från Gustavsberg. Om jag inte minns fel är detta en dekor av Stig Lindberg och det finns minst en tallrik som hör till. Köpta för 20 kronor på Myrorna i Sundbyberg. Och så fort Sixten får koll på det där med vätska i mugg blir det dricka av för hans del.

Till sist vill jag också påminna er om del två i Loppistan möter som kommer i morgon. Jag har träffat pyssel- och DIY-mästaren Petra Numah som driver bloggen Popetoterora. En fantastisk pingla som verkligen tar sig tid att ge utlopp för sin fantasi och sina idéer. Helt galet inspirerande!

Att falla till föga

Jamen. Jag är inte riktigt klok känner jag. När jag besökte Huvudsta Loppis förra veckan föll jag för frestelsen och kom hem med en en ny kopp. En Gröna Anna från Rörstrand. För 75 kronor! Aldrig tidigare har jag betalat så mycket för en kopp utan fat. På riktigt skäms jag nästan lite. Jag vill ju fynda för liten peng liksom.Jag bara råkade glömma det för ett ögonblick.

Men. Sjuttiofem kronor är ju ändå bara sjuttiofem kronor. Vad gör det om hundra år egentligen. Inget att gräma sig för. För koppen är faktiskt helt grym. Den rymmer nämligen säkert en halvliter. Riktigt stor alltså. Så stor att jag kunde bjuda A att dela en kopp choklad med mig utan att vi behövde näbbas om de sista dropparna. Bara en sådan sak.

Retropackning

Vi tänkte dra till fjällen. Så jag gjorde ordning en liten packning för ryggsäcken. För man måste ju använda när man har chansen. Det blev Aladdin-termosen med snyggaste mönstret. Och så packar jag med Kockums-muggarna i emalj. Just den här fyndade jag bara för någon vecka sedan för 20 kronor. Den gröna muggen från Gustavsberg passar också perfekt för utflykten. Inget som går sönder i första taget. Så nu är det bara den varma chokladen som saknas. Och själva fjället förstås.

Att fynda en älskling

Knappt hade jag kommit hem med den här. Förrän den fanns i hans hand. När jag frågade efter min nyfyndade kaffekopp svarar han bara. Du menar min kopp? Och jag tänker att det är lustigt det här med färg och form. Att det kan vara det så mitt i prick. Mindre än de stora men större än de små. Lite lagom fantasi i dekoren. Ibland är dom sådana de där loppisfynden. Att de ger en ny älskling från Arabia i köksskåpet för 20 kronor.

Retrokaffe

Häromdagen hade jag besök av finaste Charlotta. En riktig energiboost till kvinna som man nästan aldrig vill sluta prata med. Och då vill man ju bjuda på finfika så att man kan sitta länge, länge. Jag bullade upp med småsemlor och udda koppar. En riktig retrofika.

Tänk om semlor var det nyttigaste man kunde äta. Då skulle jag äta minst en om dagen. Precis som doktorn vill.

Fullkomligt älskar alla omaka koppar som ändå passar så fint ihop.

Jag är alltså inte sponsrad. Än. Men visst är förpackningen söt.

Och jag passade på att fylla en av de turkosa skålarna med stora kakor. Ska det va så ska det.