GIRAFFEN

Alltså det är ju nästan lite för bra för att vara sant att hitta två av Gunnar Ander´s svarvade trädjur på samma gång. Men det gjorde faktiskt jag. Bredvid Hjorten stod nämligen den här skönheten och glänste. Giraffen. Bara så där. Som att det vore den naturligaste sak i världen att två trädjur från 1946 står och trängs på en loppis. Jag bokstavligen hoppade upp och ner.

Så nu är de helt plötsligt tre. Getabocken, Hjorten och Giraffen. Och jag har officiellt en samling.

Giraffen, Gunnar Ander, Svarvad djur, 1946, Loppisfynd, Loppis, Retro

HJORTEN

För ett par år sedan hittade jag ju en Getabock. Jag var så glad. De här små svarvade trädjuren från 1946 är inte lätta att komma över. Fast jag visste första gången jag såg dem att jag alltid skulle leta efter dem. Spana efter små mjuka former på proppfulla bord. Men som sagt. Det är inte vanliga att hitta. De var ju trots allt leksaker och kanske en och annan barntand satte sig i den runda kroppen eller att ett ben till slut gav vika efter ihärdigt hamrande i bordet. Och så åkte djuret i elden.

Men när jag nästan gett upp. Trodde att de stora fyndens tid är förbi. Så stod han där. Hjorten av Gunnar Ander. Han är så fin att jag nästan får dåndimpen. Precis vad jag behövde faktiskt. För att få lite ny energi i loppisnerven.

Hjorten, Gunnar Ander, Svarvad djur, 1946, Loppisfynd, Loppis, Retro

Små lamm och djup tystnad

Vi är hemma i Hälsingland och njuter av helgen. Här finns snön. Och alla älskade så klart. Och idag ligger dimma tung och lägger en djup tystnad över hela byn. Allt är indränkt i ett mjölkvitt filter. Det är skönt. Att det är lite tyst ibland. Jag spenderade en timma på baksidan av huset med kameran och en korg full av loppisfynd. Hur underbart det känns när utloppet av kreativiteten får lite vind under vingarna. När man glömmer det är varmt eller kallt. Om man är hungrig eller törstig. När tiden bara rinner iväg. Det är som om hjärtat behöver sådana stunder.

Och idag får ni en titt på det lilla lammet jag köpte nyligen. För 20 kronor på Huvudsta Loppis. Eller om det var 10 kronor. Jag minns så lite nu för tiden. Sötingen är i alla fall formgiven av Karl-Erik Iwar. En man känd för sina prydnadsföremål och som arbetade hos Upsala Ekeby, Skansen Verkstadskeramik och hade egen verkstad fram till 1987. Utöver världens sötaste lamm så har han också gjort rackarns fina katter. Det är sannerligen något jag ska hålla utkik efter i år. En katt med fluga är ju precis vad vi behöver.

Lamm, Får, K-E I, Karl Erik Iwar, Keramik, Loppisfynd, Retro, Vinatge, Loppistan

Lamm, Får, K-E I, Karl Erik Iwar, Keramik, Loppisfynd, Retro, Vinatge, Loppistan

Att fynda småsaker

Det har ju varit en sådan sommar. Och vår också för den delen. En sådan då jag hittar småsak på småsak som inte går att motstå. Trots att jag har sjukt svårt att motivera dessa köp. Många bäckar små ni vet. Men det är som att hjärnan liksom bara förtränger den biten. Precis som den alltid verkar glömma att det liksom inte går att få plats för hur mycket som helst. Speciellt inte när man också gillar stora saker på hyllkanten. Nu har jag i alla fall gjort mig en fjanthylla. Jag tänker att den får rymma alla småsaker som gör mig glad och inspirerar för tillfället. Det blir förmodligen orordning och fullproppat där snabbare än jag hinner säga loppisfynd. Men just nu är det där en frizon. Där inga lagar gäller. Nu är det fortfarande lite glest i och för sig. Men den lilla bambin jag hittade för 3 kronor på Erikshjälpen innan sommarn står i alla fall ytterst och är så där himla söt som bara ett rådjur kan vara. En bra början på en fjantig hylla.

Rådjur, Bambi, Porslin, Småsaker, Prydnad, Loppisfynd, Retro, Gulligt, Loppistan

Månadsdjur elva

Det är hög tid att visa några av Sixtens sista månadsdjur. Farmor har ju kämpat med ett nytt retrodjur varje månad. Och i paket elva hittade vi den sötaste, vänaste lilla räv jag någonsin sett. Det är Lisa Larssons räv från serien Lillskansen för Gustavsberg. Alltså samma serie som den lilla sälen han fick i paket tio faktiskt. Nu har jag ställt den med en hög andra fantastiska retrodjur i stringhyllan i vardagsrummet. Den mjukröda färgen gör sig nämligen så fint mot alla vita glasyrer. Och varje gång jag och Sixten står och inspekterar hyllorna pekar han glatt och ropar. – ”Där, där, där!”. Bra betyg för en liten räv skulle jag nog säga.

Månadsdjur, Retrodjur, Djur, Räv, Lisa Larsson, Gustavsberg, Loppistan

Månadsdjur, Retrodjur, Djur, Räv, Lisa Larsson, Gustavsberg, Loppistan

Gunnars get

Plötsligt händer det säger dom ju. Och även om jag nu inte har någon miljon i börsen så är jag beredd att hålla med för en gångs skull. Jag råkade nämligen slinka in på Huvudsta Loppis när vi var ute och promenerade i förra veckan. Det fanns en del fina saker men lite så där loppis-mätt som jag är höll jag mig i skinnet. Tills jag hittade geten. Ni vet Gunnar Anders trä-get. Som man nästan bara kan drömma om efter ett reportage i tidningen Hus & Hem Retro. Dom är omåttligt populära nu för tiden. Nu var min get väldigt smutsig och i ett lätt ovårdat skick när vi möttes. Kanske var det därför jag fick köpa den för 30 kronor jämt. Strunt samma tyckte ju jag så klart och betalade glatt. Jag ville ha ett Gunnar Ander-djur. Punkt. Och efter lite putsande med tops har jag nu fått fram originalfärgen. Om än fortfarande i ett något slitet skick. Plötsligt var det min tur helt enkelt.

Sötare än socker

Jo. Det är väl ganska fånigt att gå runt och köpa små rådjur. Så där oförsvarbart att jag nästan saknar ord. Men jag saknar kontroll över det. Det är som att barnrums-djävulen slagit rot i mig. Och allt som kan funka i ett barnrum de kommande femton åren måste följa med mig hem. I fall att. I fall att Sixten kommer gilla rött. I fall att han kommer ha många kritor som måste förvaras. I fall att  det utvecklas en osund förkärlek till rådjur.

De här två helt bedårande exemplaren i rosa och guld hittade jag på loppis uppe i byn. Märkta Import under till. 10 kronor för två. Och vem kan motstå den näpna uppsynen liksom. Kanske de flesta om man nu ska vara krass. Men inte jag. Jag kan inte låta dem stå kvar. För en dag kommer de behövas. Ha en given plats och glädja fler än mig. Det är jag nästan säker på.

Hon sa hej och kröp rakt in i mitt hjärta

Om man råkar vara sådan som tilltalas av färg och form så tror jag de allra flesta känner igen sig. I den lycka man kan känna när något är mitt i prick. När det liksom klickar till i hjärtegropen. Och det sprider sig en långsam värme ner mot magen. För att man lagt ögonen på något som passar alla ens preferenser.

Ibland kan man förstås bli översköljd av besvikelse när man inser att priset är galet. Eller att det löper en stor spricka längs ena sidan. Men ibland. Då är det liksom meningen. Som när jag hittade det här rådjuret i tung mässing på loppis längre upp i byn. Mitt på bordet stod hon och väntade på mig. Hon sa hej. Och när jag väl höll henne i handen förstod jag att vi aldrig skulle släppa varandra. Tillsammans hör vi ihop. Och 30 kronor var värt varje öre.

Ett rådjur

På turen runt Hälsingland gjorde vi några stopp på välgörenhetsbutikerna i Bollnäs. De brukar ju leverera med jämna mellanrum. På Röda korset hittade jag dock ingenting. Och vid första anblicken verkade också Erikshjälpen vara dränerat på fynd. Men så. Högst upp på en hylla stod den här sköningen. Ni vet. Ett likadant rådjur som tomten kom med till oss för något år sedan. Fast i blank glasyr. Inte lika fint som den matta förstås. Men. Hur söt är han inte liksom. Det går bara inte att lämna. Särskilt inte med tanke på att det kommer från Gefle och kostade bara 65 kronor. Förmodligen eftersom det är omärkt. Men den upplyste vet. Och nu är han min att flytta in på en stringhylla i Sundbyberg. Jo man tackar.

Månadsdjur tio

Som djur tio i sin samling Månadsdjur fick Sixten en knubbig liten säl. Han har de snällaste ögon och har liksom lagt sig synnerligen bekvämt i stringhyllan. Den lilla sälen är signerad för hand av Lisa Larsson för Gustavsberg och den ingår i serien Lillskansen. Den nyproduceras också men då bara i den lilla varianten som mäter 7,5cm. Sixtens knubbis däremot är hela 16cm lång. Serien består av fem djur och formgavs av Lisa 1978. Dessutom är varje djur handmålad så det får alla ett alldeles eget uttryck. Och nog tycker jag att den här lilla rackarens uppsyn passar ett tio månaders busfrö alldeles ypperligt.