Att hitta ett par ugglor

Som jag har letat och letat efter mina salt- och pepparugglor från Rörstrand. Men jag har liksom inte ens varit i närheten av att få någon träff. Så härom veckan satt jag och letade efter något helt annat. Och vad fick jag då upp om inte mina ugglor. Från en Antik- och Kuriosamässa någonstans i Sverige 2008. Nu gav detta förvisso ingen mer info om formgivare och år eller så. Det var så klart synd. Men det var så himla roligt att åtminstone få se ett annat ugglepar. Det värmer lite i hjärtat faktiskt.

Ugglepar, Ugglor, Rörstrand, Retro, Salt och Peppar, Loppisfynd, Loppistan

 

Bilden är lånad av Hattifnattarna.

 

Annonser

Att fynda något helt onödigt

Ja ibland gör man ju det. Trots att föresatsen för det mesta är att fynden ska komma till användning. Men allt är ju relativt som de flesta loppistor vet. Det här bläckhorns-setet hittade jag för 50 kronor på Myrorna i Sumpan för ett par veckor sedan. Fatet är märkt Made in Sweden så som Gefles grejer brukar vara. Men det finns också en vit stämpel som med lite vilja skulle kunna vara en Rörstrand-stämpel. Jag är inte så bekant med den här glasyren från Rörstrand. Så förvirrande! Men den gröna färgen liksom. Jag såg den ju på en mils avstånd. Och formen på den lilla bläckburken. Den är ju att dö för. Det var egentligen mest därför jag köpte den. Man skulle ju kunna ställa undan fatet och bara ha burken framme. Men väl på skrivbordet här hemma lyckades jag liksom inte ens med den föresatsen. Så. Nu har jag alltså en bläckhorn precis bredvid min toppmoderna Mac. Så kan det gå.

Smörigt värre

För några veckor sedan hade jag lite loppisabstinens och begav mig till Huvudsta loppis. I hopp om lite fyndar-lycka.Och visst fanns det ett och annat som skulle platsa på vår hyllkant. Jag fick välja lite. Urvalet gick ganska mycket på pris eftersom det ofta är lite högre pris på just den loppisen. Men den här lilla smörbyttan av Marianne Westman i helt perfekt skick och med locket kvar var en av grejerna som fick följa med hem. 70 kronor jämt. Och jag gillar verkligen formspråket. Enkelt men ändå lekfullt. Tror inte att det blir något smör i den dock. Den ska nog få vara finförvaring till något mindre kletigt.

Att falla till föga

Jamen. Jag är inte riktigt klok känner jag. När jag besökte Huvudsta Loppis förra veckan föll jag för frestelsen och kom hem med en en ny kopp. En Gröna Anna från Rörstrand. För 75 kronor! Aldrig tidigare har jag betalat så mycket för en kopp utan fat. På riktigt skäms jag nästan lite. Jag vill ju fynda för liten peng liksom.Jag bara råkade glömma det för ett ögonblick.

Men. Sjuttiofem kronor är ju ändå bara sjuttiofem kronor. Vad gör det om hundra år egentligen. Inget att gräma sig för. För koppen är faktiskt helt grym. Den rymmer nämligen säkert en halvliter. Riktigt stor alltså. Så stor att jag kunde bjuda A att dela en kopp choklad med mig utan att vi behövde näbbas om de sista dropparna. Bara en sådan sak.

Peppar, peppar vi fann varandra

Sannolikheten var egentligen noll. Faktiskt. Eftersom den enda märkningen är en etikett. Och vi vet ju alla att de där små pappersbitarna inte sitter så bra i vatten. Under diskborsten. Borta bara och därmed även dess ursprung. Trots alla sökningar har jag heller aldrig sett något liknande. Inga små bruna ugglor med gula stjärnögon. Med versala salt och peppar på ryggen. Men så fick jag ju det där mailet ni minns och jag fick välja en hel hög ugglor. Och däribland fanns den alltså. Makan till mitt salt-kar. Kanske är det bara i ett samlarhjärta det blir så där galet varmt av denna återförening. Kanske är det en universell känsla. Men att se mitt ståtliga par tillsammans känns helt ovärdeligt.

Retrokaffe

Häromdagen hade jag besök av finaste Charlotta. En riktig energiboost till kvinna som man nästan aldrig vill sluta prata med. Och då vill man ju bjuda på finfika så att man kan sitta länge, länge. Jag bullade upp med småsemlor och udda koppar. En riktig retrofika.

Tänk om semlor var det nyttigaste man kunde äta. Då skulle jag äta minst en om dagen. Precis som doktorn vill.

Fullkomligt älskar alla omaka koppar som ändå passar så fint ihop.

Jag är alltså inte sponsrad. Än. Men visst är förpackningen söt.

Och jag passade på att fylla en av de turkosa skålarna med stora kakor. Ska det va så ska det.

Torsdagstema: Ordning & Reda

Torsdagstemat i Fabriken denna vecka är Ordning & Reda. Ett väldigt bra tema kan jag tycka. För det är väl något man ständigt brottas med. Kanske bryr man sig inte så mycket om helheten. Alltså om det ligger lite skit i hörnen så att säga. Men nästan alltid kommer man till en viss gräns. Olika var den går för de flesta men när man letar den där prylen eller i värsta fall när man ska till att flytta. Ja då. Då hade det varit gött med lite ordning & reda.

Som loppisnörd har man ju oändliga möjligheter att ha ordning där hemma. För på loppis där kan man hitta hur många alternativ till snygg förvaring som helst.

På öppna hyllan i köket har jag en del burkar som rymmer lite av varje. Kakaoburken innehåller förstås ögonkakao. De små brukarna och ananasen är fortfarande tomma dock.

Sixtens nappar har fått en alldeles egen burk. En sådan där drömmig sak med knopplock. Bara det liksom. I Hjärtans Gott-burkarna har jag samlat alla kakformar som annars har en tendens att fortplanta sig i en låda. Kakburken i tre våningar är en av mina absoluta favoriter och kommer nästan endast i tjänst när det vankas kakor.

På väg hem i julas stannade vi till på Loppisen i Viksjö och där hittade jag den här flaskhållaren i string för 20 kronor. Fruktansvärt snygg om du frågar mig. Den står nu på bänken och håller koll på Sixtens termos, olivolja och saftflaska.

Även på pysselfronten försöker jag hålla koll. Det känns liksom så där härligt präkigt att veta var alla små pryttlar finns. Syskrinet är en julklapp från mor förra året. I skinnväskan har jag alla små tänger som behövs för diverse böjande och knipsande. Stora korgen är proppfylld med garner som jag tänker att jag ska virka något riktigt snyggt av. Och i den blå asken…

… som kommer från NK förvarar jag mängder och åter mängder av finfina knappar.

Vid skrivbordet har jag en sådan här vagn som blivit så omåttligt populär med alla pennor, tejpar och penslar. Allt för att skrivbordet ska se någorlunda städat ut. Pennorna har jag till exempel stoppat i en Mjöl-kläppa med Marianne Westman dekor från Rörstrand. Och i de tre småburkarna från Reijmyre har jag stoppat smått och gott som kan behövas när man fixar och donar.

Mer Ordning & Reda-inspiration hittar du som vanligt hos Fabriken.

Torsdagstema: Krispigt vitt

Då kör vi igen. Fabriken är igång efter julledigheten och temat för dagen är Krispigt vitt. Vi har i ärlighetens namn inte så mycket vitt här hemma. Förutom väggarna då. Men jag kände ändå att jag hade ganska mycket pepp. Men Formex-besök, träff med mammagrupp och läkarbesök gjorde att antalet timmar med dugligt ljus att fota i inte riktigt räckte till. Så det blir en liten minivariant för min del. Som en mjukstart på den här härliga Fabriken-våren.

Tanken med min tolkning av temat är att visa ett smakprov på vita fynd. Vad fint man kan hitta på loppis liksom. Alla saker på bild kommer alltså från loppis eller handlare och inget är nyproducerat. Bara det är ju fint i sig.

Bordet är formgivet av Hans Agne Jacobson och det fick jag i julklapp av A förra året. Den prickiga vasen är tysk och den vita krukan från Rörstrand, båda fynade på loppis. Sixtens rådjur kommer från Gefle och 5m spets är loppisfynd.

Vas med relief kommer troligen från Ekeby och den vita vasen ovanpå är signerad Nittsjö. Sixtens elefant härstammar från Gefle. Blomkrukan heter om jag inte missminner mig Gunilla och kommer från Upsala Ekeby och är fyndad på loppis. Lilla glasburken tillhör serien Sill i Kvadrat och är formgiven av Signe Persson Melin för Kosta och är precis som alfapetbokstäverna fyndade på loppis.

Karotten

Vi fastnade i magsjuka och snö i helgen och jag kom alldeles av mig. Nu börjar dock dimman lätta och vi är tillbaka i matchen. Så här kommer då ännu en fin present. En nästan helt oanvänd karott från Rörstrand. Nästan lite kurbits-feeling. Det är ju inte alltid det blir av att duka fram så här fina pjäser till middag. Men någon Söndag kanske. Så känns det som den här skulle passa utmärkt till grytan. Efter en dag ute i kylan. Så får det nog bli.

 

Kopp, koppikopp, kopp

En ensam liten tekopp hittade jag på loppis utanför Järvsö. Mannen med loppisen försökte sälja den för en femtiolapp men så upptäckte jag att den har två små sprickor. Smått irriterande att han ändå tänkte sälja den för fullpris så klart. Men istället fick jag den för 10 kronor. Det lät lite mer rimligt. Den skulle ju ändå bara hem till min samling med udda tekoppar. Och jag kan försäkra er om att både kaffet och teet smakar lika gott i den. Nu fattas bara tillverkare och serie-namn. Men jag är säker på att det finns både en och två där ute som vet svaret på det mysteriet.

Tillägg: Enligt insatta källor heter dekoren alltså Balder och kommer från Rörstrand.