Att ana ugglor i mossen

Jo, det är faktiskt just så. Att man kan ana ugglor i mossen. Efter lång tid utan några spännande projekt på gång så har jag nu just det. Spännande. Projekt. Och det är så galet frigörande för själen att hänge sig åt något som nästan gör att man glömmer att sova och äta. När man blir uppslukad av glädje, förväntan och den skrämmande rädsla. Man vill allt. Har så många idéer att det är svårt när omöjligt att prata så fort att de hinns med i ett samtal. Så är det alltså just nu för mig. Som sagt bubblande förväntan och lite avgrundsdjup rädsla. Och ugglor i mossen.

Uggla, Brio, Leksak, Barnrum, Retro, Byggklossar, Loppisfynd, Vintage

Annonser

Att hitta ett par ugglor

Som jag har letat och letat efter mina salt- och pepparugglor från Rörstrand. Men jag har liksom inte ens varit i närheten av att få någon träff. Så härom veckan satt jag och letade efter något helt annat. Och vad fick jag då upp om inte mina ugglor. Från en Antik- och Kuriosamässa någonstans i Sverige 2008. Nu gav detta förvisso ingen mer info om formgivare och år eller så. Det var så klart synd. Men det var så himla roligt att åtminstone få se ett annat ugglepar. Det värmer lite i hjärtat faktiskt.

Ugglepar, Ugglor, Rörstrand, Retro, Salt och Peppar, Loppisfynd, Loppistan

 

Bilden är lånad av Hattifnattarna.

 

Att ha tre klotugglor

Jag fick ett telefonsamtal från min Hälsingefyndare. Det stod två ugglor på loppis. Sådana där runda spargrisar som jag visat på bloggen. Kunde man tro att jag ville ha fler undrade hon. Och det var väl klart att jag ville ha fler. För jag verkligen älskar de här klotugglorna. Jag. Som inte skulle ha ugglor med funktioner. Men men. För 50 kronor styck fick jag alltså klotuggla två och tre. En gul och ännu en blå. Den ena blå skulle jag vilja byta mot en grön. Sen är samlingen liksom komplett.

Blå klotuggla

Den verkar inte helt vanlig. Den blå klotugglan. Ursprungligen är den en sådan där spargris från SEB. Sådan man fick när man öppnade sparkonto kan jag tänka. Nu låg den i den där samlingen och fick flytta hem till oss. När jag visade upp den på Instagram Ohhh-ades och Ahhh-ades det till höger och vänster. Det verkade som alla visste att det fanns blå klotugglor att leta efter där ute. Men för mig var det en helt ny bekantskap. Fast jag visste ju direkt när jag såg den så klart. Att en sådan här uggla lämnar man bara inte när man väl fått span. Och jag kan säga utan att tveka. Jag ångrar mig inte en sekund.

Bergstens ugglor

Jag hittade två små ugglor av Lars Bergsten i den där samlingen. Jag vet egentligen inget om Bergsten. Men jag kände igen ugglorna. De är ganska vanliga och många bloggare har en sådan här rackare i sina samlingar. De finns i flera olika färgställningar. Och uppenbarligen i minst två storlekar. För i ett tidigt påskägg hittade jag nämligen en stor variant av samma uggla. Så himla, himla fina de är tillsammans. Klurigare ögon får man leta efter.

Peppar, peppar vi fann varandra

Sannolikheten var egentligen noll. Faktiskt. Eftersom den enda märkningen är en etikett. Och vi vet ju alla att de där små pappersbitarna inte sitter så bra i vatten. Under diskborsten. Borta bara och därmed även dess ursprung. Trots alla sökningar har jag heller aldrig sett något liknande. Inga små bruna ugglor med gula stjärnögon. Med versala salt och peppar på ryggen. Men så fick jag ju det där mailet ni minns och jag fick välja en hel hög ugglor. Och däribland fanns den alltså. Makan till mitt salt-kar. Kanske är det bara i ett samlarhjärta det blir så där galet varmt av denna återförening. Kanske är det en universell känsla. Men att se mitt ståtliga par tillsammans känns helt ovärdeligt.

Att vänta på bättre tider

De är många de där projekten som väntar på att fixas. Lampskärmen som ska på snyggaste lampfoten. Den står och väntar på en makeover. Och Sixtens rum det är fortfarande bara i startgroparna. Vi har bestämt oss för tapet. Och när den är uppsatt  ska det upp en stringhylla där jag tänker att alla dessa små djur ska få stå. Men än så länge står de just både här och där. I väntan på bättre tider.

Ugglor, ugglor, ugglor

Det är dags att ta en titt på lite fler ugglor från min numer dignade samling. Tre stycken närmare bestämt. De två första står fortfarande framme men Tore Borg lade jag undan för tillfället.

Det här är en av de underbaraste ugglorna jag vet. Den är så detaljerat och välarbetad och ser så där underfundigt söt ut. Det är Mari Simmulson som är formgivare för UE.

Den här lite stilrenare ugglan är grymt cool. Ögonen är liksom inte fyllda och jag tror att det är kontrasterna som gör att jag gillar den så mycket. Den ruffiga kroppen, det silkeslena huvudet och så de där djupa ögonen. Fantastiskt cool och nu står den på A´s nattduksbord och vakar över oss.

Den här ganska stora Tore Borg ugglan hittade jag på loppisen på Viksjö skola i slutet av julledigheten. 50 kronor och jag tänkte att de helt missat vad för uggla som faktiskt stod där. Tur för mig måste jag säga!

Gabriels uggla

En av de allra, allra finaste ugglorna jag hittade i ugglesamlingen är den här sparbössan från Gabriel. Jag har ju liksom sagt att jag inte skulle ha ugglor som är annat än just ugglor. Inga leksaker, sparbössor, eller lampor. Men det där smyger liksom på en. Skönheten i både det ena och det andra och mitt löfte är krossat sedan länge då jag har både en Brio-uggla, Saltströar-uggla och sedan i julas en Uggle-lampa.

Nåväl. Den här hade jag köpt nästan oavsett skick. Det är ju en drömuggla och den representerar också det roliga med Gabriel kan jag tycka. Deras föremål har inte alls samma aktning, eller prisnivå, som till exempel Ekeby eller Gustavsberg. Långt färre samlar på föremål från Gabriel. Kanske för att formgivningen mestadels inte varit lika pigg som andra fabrikanters. Men så dyker det upp något sådant här. Som gör lite att man tappar andan. Sötaste, raraste sparbössan med Harliquin-mönster på magen. Så rund och go att man får lust att kupa händerna runt den och försäkra den om att du snart, snart kommer vara full av små mynt.

Glasugglorna i mossen

Ni som följer mig på Instagram har ju kanske redan sett det. Men för er andra kan jag berätta att jag fick ett sådant där dröm-mail för någon vecka sedan. En kvinna som rensat svärmors hem. Och nu ville sälja hennes ugglesamling och hon undrade om jag var intresserad. Självklart var jag det. Så jag fick åka ut och packa upp dryga 800 ugglor och välja och vraka. Och det var svårt kan jag lova. Men även jag har ju begränsat utrymme här hemma så jag fick lova att välja. 68 stycken blev det till slut och det är ju inte illa alls. Jag har som svävat på ett ugglemoln sedan dess men nu har jag äntligen tagit mig i kragen så att ni ska få se dem.

Först ut är alla glasugglor. Detta är en sammanställning av alla jag har och alltså både en loppisfynd och samlingsfynd. Jag tycker egentligen inte att glasugglor är så där fantastiskt roliga. De syns ju mest inte liksom. Men när det är söta kan jag ändå inte låta bli. Och tyvärr är väl bilderna inte så bra som jag önskar men jag har provat att fota både här och där och det här var nog det bästa jag lyckades med. Jag hoppas ändå att de ska göra ugglorna någorlunda rättvisa.

Först ut är gungande uggla från Skruf formgiven av Lars Hellsten. Det var mellanstorleken jag hittade i samlingen.

Triss i Lisa Larsson. Eller ja, den vänstra är märkt Lisa Larsson Royal Krona och den i mitten är omärkt. Båda fynd sedan tidigare. Den högra är däremot märkt Eda Kristall. Mystiskt.

Två gullugglor. Båda märkat My Sundin 3269.

Två fulsnygga ugglor. Vänstra hittade jag på loppis nyligen och den är omärkt. Den högra är märkt Kosta Boda kristall.

Dessa två hade jag sedan tidigare. Den högra har etikett från Reijmyre Kristall.

Lustig-ugglan till vänster är omärkt. Den tjusiga till höger köpte jag på Antikmässan i Kista för hundra år sedan och ska enligt utsago vara Vicke Lindstrand. Märkt Kosta 9958.

Den ursköna ugglan som liksom tittar uppåt är ju bara för fin. Märkt Boda Shop. Den högra, frostade finingen, har etikett från Lindshammar.

Och till sist lite annorlunda ugglor. Den gröna har etikett som det står Made in Sweden på men ingen mer märkning. Den i mitten är köpt på bakluckeloppis i Hudik och helt omärkt. Har dock sett andra liknande djur i konstglas från Kosta (tror jag det var). Den lilla sittande är också helt omärkt.

Det var det. Ett skapligt stycke glasugglor. Och för alla er som undrar kan jag berätta att alla ugglorna inte står framme. Jag kommer helt enkelt få rotera på lite olika så merparten ligger i tidningspapper i en stor kartong. Så kan det gå. Fler ugglor av andra kvalisorter dyker upp så småningom.