Loppisfynd

Oh ljuva loppis-sommar. Som jag längtar efter dig! Faktum är att jag redan börjat boka in några längre loppisturer. Sådana man bör satsa på varje sommar som för att vrida ur det mesta ur loppislyckan. Packa bilen med likasinnat sällskap och en korg full med fika. Bestäm vilket landskap som ska finkammas och ta med fördel med ett utdrag ur Scandinavian Retro´s loppisguide för valda område. Som för att optimera. Åk över dagen eller hyr en stuga för övernattning. Det kan knappast bli mer sommar än när man somnar i doften av gammalt tidningspapper och bilden av sommarens bästa fynd på näthinnan.

Men än så länge har jag alltså fullt upp med en hungrig liten bäbis och en vild snart-treåring. Så vi håller oss i krokarna och tar chansen när den kommer. Några fynd har det liksom ändå blivit. Ja några riktiga godbitar faktiskt.

IMG_4920

För 50 kronor blev en röd Skotte-sparbössa från Svenska Handelsbanken min när det vankades loppis i byn hos mor och far.

IMG_4923

Den gröna skålen i serien från Gefle som jag har sen tidigare. Uppläggningsfat och assietter. Så det passade alldeles utmärkt att komplettera med en skål för 64 kronor på Erikshjälpen i Sollefteå. Vilken sommarlängt en får av den skålen alltså!

IMG_4922

Och på Röda Korset i Forsa hittade jag en riktigt fin duk för 30 kronor. Ja. Den lär väl i alla fall bli fin när jag väl strukit den. Den är märkt Corona om jag inte minns fel. Och även ett namn på formgivaren. Har den inte framme så jag kan kontrollera nu men den passar hur som helst perfekt för soliga sommardagar. Och alla andra dagar för den delen.

Det var fynden så långt. I väntan på sommarloppisfynden liksom. Fortsätter det så här lutar det åt att det här blir en grymt fin loppissommar!

Bladfat

Ibland blir jag så förvånad. När jag kommer till en loppis på eftermiddagen. Några timmar innan stängning. Och gör ett riktigt fynd. Ni vet. Så där att man blir så glad och känner att det verkligen verkligen var meningen att jag skulle fynda idag.

Så var det med bladfatet från Gefle. I den ljuvaste gröna nyans. Det stod liksom där precis längst fram och kostade 75 kronor. Just ingenting för ett fantastiskt fat. Och eftersom jag har ett gäng assietter sedan tidigare så visste ju jag så fort jag såg det. Att vi kommer gå hem tillsammans. Nu börjar ju högen med gröna fat och assietter bli ganska hög och jag måste snarast komma på en aktivitet som skapar lite rotation. Kanske måste jag servera bondsallad lite oftare. Eller så är det meningen att de gröna bladen ska vägas upp med en gräddig fruktårta. Ska fundera på saken.

Fat, Uppläggningsfat, Bladfat, Grönt, Gefle, Loppisfynd, Retro, Vintage, Loppistan

Fat, Uppläggningsfat, Bladfat, Grönt, Gefle, Loppisfynd, Retro, Vintage, Loppistan

Du gröna sköna fat

Jag hade tur när jag besökte Erikshjälpen i Söderhamn sist. Ingen hade nämligen upptäckt det här gudomliga fatet. Kanske hade alla fyndjägare lämnat det eftersom Gefle stämpeln är helt borta. Kanske är grönt inte så poppis längre nu när hösten är här. Men nog stod det där och väntade på mig för helt överkomliga 40 kronor. Ljuvligt. Till saken hör ju att jag fyndade ett likadant fat i mycket större storlek i början på sommaren. Och för bara någon vecka sedan hittade Petra sex assietter i samma serie åt mig. Så nu har jag mig snart en hel hög med sköna gröningar där hemma. Det enda är att jag inte för mitt liv kan komma ihåg vem som ligger bakom formgivningen. Det är inte Anna-Lisa Thomson som man kanske först kan tro. Utan en herre tror jag bestämt. Måste nog forska mer i saken.

Ha en bra Lördag hörrni!

Fat, Uppläggningsfat, Gefle, Rtreo, Loppisfynd, Loppistan

Fat, Uppläggningsfat, Gefle, Rtreo, Loppisfynd, Loppistan

Det var min tur nu

Idag var det äntligen min tur. Att hitta ett magnifikt grönt fynd. Fast frågan är om man kan kalla det för ett fynd i ekonomisk mening eller om det bara ska klassas som ett köp. Rätt och slätt. För jag fick betala 150 kronor. Visserligen snackar vi stort fat här. 36 cm i diameter och förstås bästa färgen. Men jag skyller på min grön-abstinens och den där svindlande längtan efter sommarens ”riktiga” loppisar. Skylten-i-diket-loppisarna. När man är i det läget kan man råka göra sådana här köp. Och tur är väl det. För det här fatet. Det hör hemma hos mig och ingen annanstans.

Mina Gefyr

Jag gjorde en liten ommöblering i ett av köksskåpen förra veckan. Med jämna mellanrum måste man ju det. För karotter, skålar och fat travas hejvilt där inne och det uppstår ibland små lutande berg av porslin som måste få lite hjälp med tyngdpunkten. I alla fall. När jag liksom fått ut grejerna på bänken insåg jag att det så där i smyg vuxit fram en blygsam liten samling de senaste åren. Jag har liksom fyndat en del här och en del där och inte tänkt på att de nu faktiskt är fyra stycken. Mina delar ur serien Gefyr formgiven av Stig Lindberg 1952.

Min favorit är den droppformade och den har jag också betalat mest för. Det är länge sen nu men jag tror jag betalade 60 kronor på loppis i Vallsta. De andra har jag hittat för 5-10 kronor på olika loppisar. Och de tillhör kanske de minst spännande formerna i den här serien. För det finns fantastiska former på en del av faten. Ta en titt här så ser ni lite fler former. De finns så klart i fler färger också och dessutom en parallell serie som är tilläggsmärkta med ”Pastell”. De saknar då den vita randen som de här vanliga Gefyr-delarna har. Serien är liksom tidlös i sitt uttryck. Och jag tycker det går utmärkt att blanda hejvilt med andra retro-serviser eller med sprillans nytt porslin för den delen. Så nu har de stoppats in i skåpet igen och jag tänker att samlingen kanske kan växa om jag liksom fortstätter att glömma att det är just en samling. Lite som pojken med guldbyxorna. Flickan med porslinsskåpet. Typ.

Att hitta en vardagsvara

Ordet vardagsvara kanske inte klingar så där särskilt fräsigt. Men egentligen är det ju fantastiskt. Att hitta något som passar ens rutiner och leverne så pass att det blir en evig följeslagare. Som verkar funka till det mesta. Min nya blåa Gefyr, som jag köpt för underbara 5 kronor på loppis i Delsbo,  är precis en sådan vardagsvara. Sällan hinner den ställas in i skåpet efter diskning. Den går liksom bara runt runt. Och jag tänker att det är för att den är synnerligen praktisk. Bara 15,5cm i diameter och med två små behändiga nypor. Det absolut vanligaste göromålet är just detta. För jag blir lite gladare av att servera mig själv apelsin på fat. Lite festligare liksom. Trots att det är en helt vanlig vardag.

En fisk på kroken

Ria i Gävle är en ny bekantskap för mig. Jag var där första gången precis innan jul och har sedan passat in ett besök varje gång vi hälsar svärmor som bor i nästgårds. Fast. Bäst fynd gjorde jag första gången egentligen. Sedan dess har det inte blivit så där särskilt mycket i påsen. Men ett fynd är mer än inget. Och det var alltså vid mitt allra första besök som jag hittade den här lilla firren från Gustavsberg för 40 kronor. Jag har lite i hemlighet drömt om den sedan jag lämnade en exakt likadan på loppis för kanske fem år sedan för det dubbla priset. Men trägen vinner verkar det som.

Nu tycker jag egentligen att den blå varianten kanske är strået vassare än den här bruna glasyren. Fast när jag tar fram den här och ska duka upp tar formen alldeles över och jag blir mest bara glad över en skål som ser ut som en fisk. Som en glad fisk dessutom. Och om jag nu inte minns fel så är det faktiskt Stig Lindberg som ligger bakom formgivningen. Det kan man nästa ana på det glada uttrycket eller hur?

Tigerdekor

Jag har ju visat mitt stora tigerfat för länge sen. Jag har fått med mig det hemifrån och det är märkt Dec. Brazil, Import, 17. Så inte så mycket information förutom att det inte är svenskt då. Och inte har jag sett något liknande. Inte förrän jag sprang på två delar till på loppis i Vallsta. Nummer 2 och 21. En cigarettbägare och ett litet fat i exakt samma dekor. Båda är lite medfarna med små nagg. Men för 20 kronor kan jag leva med det. Nu har jag ju liksom helt plötsligt en samling. Och visst är de snygga?!?

Fatta fatet

Det ska ingen mindre än Evelina Elo göra. Hon är vinnaren i adventskalendern för 3:e advent. Evelina skriver bloggen Life och Elo som ni så klart måste spana in. Och så där lagom till jul tänker hon minsann serveras svampsallad från Finland på härliga Delfi. Låter inte det fint så säg.

I morgon öppnar vi fjärde och sista luckan i kalendern. Missa inte det!

Sista chansen

Imorgon dras vinnaren av det här urläckra fatet i serien Delfi från Gefle. Så släng er över datorn, klicka er vidare hit och va med och tävla. Det kan vara just du som får lägga dina godsaker på det i jul. Plötsligt händer det ju sägs det!