Att fynda en tysk vas

Ibland är det ju så där oförklarligt varför man inte kan slita ögonen från något. Kanske skriker förnuftet att såna där dammsamlare behöver man ju inte fler av. Kanske känner man en tunn liten nagg när man drar tummen över kanten. Eller så upprepar det dåliga samvetet hur många vaser du faktiskt redan har där hemma. Men trots det. Trots att man vet bättre så går det ju ibland inte att backa. När man väl landat med blicken så är det kört.

Tur då om man är på loppis liksom. Och inte i det fashionabla butikerna. I och för sig kan du ju loppis bli en dyr affär ändå idag om man springer på på rätt formgivare. Men ändå. Ni fattar. Har man tur så har blicken landat på en vas i så där klassiskt tysk snitt. Lite blank glasyr. Lite ruffig yta. Och lite klara färger. Så där sjuttiotals-chic helt enkelt. Och utan att man riktigt vet hur det gick till har man betalat 20 kronor och gått hem. Inget mer med den saken.